Borta bra men hemma bäst
Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Nu är jag i alla fall hemflyttad till Stockholm igen efter några månader i Sala. Jag trivdes jättebra där och jobbet var verkligen roligt men saknaden efter alla här hemma blev för stor för att jag skulle kunna fortsätta jobba och bo kvar där borta tyvärr. Nu har jag i alla fall varit hemma i drygt 2 månader (tiden bara flyger iväg?!) och det känns verkligen jätteskönt. Jag har dock ingen aning om vad jag vill göra nu.. Jobba? Plugga?? Det återstår väl att se men förtillfället söker jag alla möjliga jobb så får jag väl se vad jag bestämmer mig för framöver.
Jag har lyckats hitta världens mysigaste stall på Värmdö där Poker trivs superbra. Vi har riktigt bra hagar, ridhus, en fantastiskt stor utebana, en travbana att rida på och fantastiska ridvägar. Kan nog inte blir mycket bättre än så!
Jag håller precis på att sätta igång Poker nu efter några månaders vila. Den här gången är det hans framhovar som vairt boven i dramat och ställt till det för oss. Han har ju väldigt dålig hovkvalité överlag men i höstas blev det så pass illa att vi inte kunde få på skor överhuvudtaget. Så i samråd med hovslagare och veterinär beslöt vi oss för att ta av skorna fram och låta honom gå med ett par specialboots som ska öka tillväxten, och det har det verkligen gjort! Nu har hans framhovar vuxit ut och blivit riktigt starka och hårda så nu borde det inte dröja länge innan vi kan få på skor fram och börja träna ordentligt igen. Det hade varit så skönt om han klarade av att vara barfota runt om men det blir han alldeles för ömfotad av så det är tyvärr inget alternativ. Planen var att jag skulle vänta med att sätta igång honom uppsuttet tills vi fått skor på fram men han rör sig så pass bra på det mjuka underlaget i ridhuset så jag har inte kunnat hålla mig!
Jag började skritta honom uppsuttet för ca 2 veckor sedan och har nu dom senaste dagarna sakta travat igång lite lätt. Han har känts riktigt fin och jämn och inte alls lika vinglig som han gjort tidigare så igår provade vi även att galoppera och det gick riktigt riktigt bra. Han kändes jättefin!! Är så stolt över min lilla häst och det känns som att han verkligen håller på att växa upp. Åtminstone ridmässigt haha, hans valpiga peronlighet lär nog aldrig försvinna!